onsdag 28 december 2011

Filmtips

En mycket sevärd film som behandlar skrivandets våndor är Sylvia med Gwyneth Paltrow i huvudrollen som den amerikanska författaren och poeten Sylvia Plath. Hennes make Ted Hughes, även han poet, spelas av Daniel Craig. Jag såg filmen idag på TV men den finns även på You tube.
Ted utmanar och uppmuntrar Sylvia i hennes skrivande, samtidigt som han själv är en lyckad och prisbelönt författare. Han är tyvärr också en otrogen make...



Man får i filmen först uppleva deras passionerade kärlekshistoria och sedan se hur Sylvias liv stegvis blir alltmer åtstramat och krävande. Det formas med och utan maken, som är borta från hemmet i perioder. Sylvia är med rätta svartsjuk och mår allt sämre av mannens affärer. Att mer eller mindre ensam ta hand om två små barn tär på henne och skrivandet kommer givetvis i kläm. Men hon kämpar på - skriver mellan 3 på natten och gryningen...



Hon hade försökt begå självmord vid ett flertal tillfällen redan i ungdomen. Man får se hennes sista självmordsförsök, efter ett sista möte med Ted, vid en tidpunkt då hon gjort allt för att kämpa emot. Droppen kanske var att maken gjort sin senaste erövring gravid och därför inte kunde lämna henne för att flytta bort med Sylvia och de två barnen.



Sylvia Plath, föddes 1932 i Boston och dog 1963 i London. Hon hade träffat Ted Hughes 1956, när hon studerade vid Cambridge i England. Paret gifte sig 1957, fick två barn och skildes 1962.

Plath skrev personlig lyrik, som ofta uttryckte ett slags förtvivlan och övergivenhet. De sista dikterna, som publicerades postumt av Hughes, är de mest kända. I "Lady Lazarus" är hon kvinnan som lär sig att dö och återuppstå, hela tiden vackrare. Sylvia Plath blev en ikon för 70-talets framväxande kvinnorörelse.



Romanen The Bell Jar (Glaskupan) som utkom 1963 under pseudonymen Victoria Lucas, blev mycket läst och uppskattad. Den fanns med på min litteraturlista när jag läste engelska vid Lunds universitet på 80-talet. Boken handlar om en ung begåvad kvinnas tilltagande psykiska sjukdom och den har självbiografiska drag. Plath begick självmord bara en månad efter att boken hade publicerats.



Death must be so beautiful. To lie in the soft brown earth, with the grasses waving above one's head, and listen to silence. To have no yesterday, and no to-morrow. To forget time, to forgive life, to be at peace.”
― quote from The Bell Jar

“I must get my soul back from you; I am killing my flesh without it.” ― quote from The Unabridged Journals of Sylvia Plath.


“I want to write because I have the urge to excel in one medium of translation and expression of life. I can't be satisfied with the colossal job of merely living. Oh, no, I must order life in sonnets and sestinas and provide a verbal reflector for my 60-watt lighted head.”
― quote from The Unabridged Journals of Sylvia Plath.

Skrivande i adventstid - del 2

Under hela december månad har jag inspirerats av Cristina Santos härliga bilder och skrivit en liten text varje dag i hennes Adventskalender. Texter och bilder nr. 1-12 fanns i förra inlägget. Nu presenteras nr.13-24. Jag blir väldigt glad för kommentarer, så skriv gärna en rad eller två!


13 december

Prisman strålande av regnbågens oändliga färger
omger oss alla, men alla kan inte se
det som kallas auran.
Vi är ljusbärare, alla människovarelser strålar
av ljus färgat och oskyldigt vitt.
Ljuset det osynliga finns,
också kring dem som famlar i sitt eget mörker.


14 december

I kistan ligger mina drömmar och önskningar,
min längtan och mina stumma ord.


15 december

Kniven mot strupen eller en kniv i ryggen?
Vad föredrar du? Rispa, hugg till, vrid om!
Gör vad du vill - jag är osårbar.


16 december

Vem minns inte sin första dagbok, eller första poesibok. Redan i tidig ålder stod det klart vilken magi ORDEN besitter. Jag skrev mycket då i barndomen från tioårsåldern, tänkte och kände ännu mer. Hemliga ord om förälskelser, avsky för Vietnamkriget, tankar om framtiden, rädsla för översittare och sjukdom, glädjen över framgångar i skolan eller på dansgolvet. Allt och inget, högt och lågt fanns det där mellan två hårda pärmar, bakom ett litet lås.


17 december

.....alla arbetskamrater att ta sig en tur ut det blåa skenet i parken intill. Det verkade inte bättre än att det landat en fallen stjärna i det blå gräset. Skärvor av stjärnan hade strötts över en stor yta och på varje fläck som stjärnstoftet berört, växte det en lysande röd svamp. Det alldeles säkert ett tecken på att....
Denna text är del i en stafettext så därför verkar den lite underlig kanske! Gå in hos Santos Adventskalender och läs hela texten till bilden!


18 december

Tänk vad många bildliga banaskal man halkat sig fram på genom livet - om man inte gjort det lite då och då hade livet varit alltför trist och förutsägbart. Undrar när jag ska halka till härnäst - och i vilken riktning jag glider....

 Det har också funnits många hårda stenar på livets stig. Sådana man slagit tårna i och återhämtat sig ganska fort efter. Men också de riktigt hårda som skrapat både knän, armar och själ. Många hårda och vassa kanter att snubbla på, falla ibland, men aldrig bli liggande för gott.


19 december

Likt ädlaste riddare i reflexrustningar gula
Tre glada poliser stolta ute på gatan står -
de vill förhindra att ingen brott begår.
Men om det ändå skulle strula
kommer en Motorcykelambulans
- det visste jag inte fanns!


20 december

Månen vandrar sin tysta ban
Lyser så vänligt på varje kran
Staden vilar från stress och larm
Morgonrodnad gör himlen varm
Flaggorna med huvudet hänger
Vilar även de på sina stänger


21 december

Att gå dit näsan pekar, kanske motsatt riktning mot andra,
det är inte alltid så enkelt.
Likt Orfeus vänder vi oss om för att försäkra oss om
att en annan vacker själ följer i spåren.
Våga se framåt, våga gå dit fötterna tar dig!
Om det är Paris ditt hjärta längtar efter så kommer du dit.


22 december

En spännande tanke att SOLEN har sin egen parkeringsplats.
Just nu lyser den med sin frånvaro för alla norr om polcirkeln
och visar sig ytterst sparsamt för oss andra.
Men då är det gott att veta att solen inte har övergett oss,
den har bara parkerat sig på en alldeles speciell plats,
vilar sig lite och laddar för att mycket snart återkomma
med förnyad styrka och lyskraft.


23 december

Efter en hektisk skrivperiod med den underbara kalendern
kan det vara skönt att slå sig ner och bara vara lite...
Herr Stol är så vacker att se på, står mittemot Fru Stol
som jag sitter på och bara njuter


25 december (julafton var ledig)

Så var det dags för adventskalenderfinalen,
även med latinska termer kallad terminalen!
En rolig och inspirerande tid är till ända.
Nu får vi helt nya sidor i livets bok vända.
Jag har fått ny energi att fortsätta skriva.
Vi får se vad det med tiden kan bliva.
TACK Cristina Santos för din goda idé.
Hoppas vi om knappt ett år en ny kalender får se!

Jag vill verkligen tacka Cristina Santos för hennes fina bilder och att hon fick fart på mina ord och tankar! Alla bilder är hennes och jag har fått lov att använda dem i min blogg. Önskar dig ett härligt 2012.


Skrivande i advent - del 1

Under hela adventstiden har jag passat på att skriva lite mer aktivt. Det har blivit dagliga små korta texter inspirerade av Cristina Santos bilder i hennes adventskalender. Hon lade ut en bild i sin facebookgrupp varje dag och alla som hade lust fick skriva texter, men det fick inte handla om julen!

Det kändes som en rolig och nyttig utmaning. Jag lyckas sällan skriva varje dag, men nu bestämde jag mig för att göra det. 24 bilder och 24 texter, med och utan rim blev resultatet som du kan läsa här nedanför. De första tolv texterna presenteras här:

1 december:
Kärlekens eviga ljus värmer i det mänskliga mörkret



2 december:
Murar kan stänga ute och stänga inne.
Men en enkel hand kan få yttre och inre murar att rasa!

3 december:
Marcus Birro är nog en modern och utmärkt far.
Cool är Martin Melin... (om han får säga det själv)
Redan Strindberg om "Fadren" skrivit har.
Men bäst är ändå maken min!




4 december:
Som en flammande eld i det nattsvarta mörkret
så brinner en eld inom mig.
En flämtande låga som på ett ögonblick riskerar att blåsas ut,
att slockna och förintas.
Men ständigt väcks elden till liv av nytt syre,
växer sig stark, lyser klart, värmer eller förtär.



5 december:

Med sorg i tomma blicken
och värk i ungflickshjärtat
reflekterar avdomnad hjärna
över livets mål och mening.



6 december:
"Varför kan inte livet vara som en poster?"
Ja, VARFÖR kan det inte det? Vi drömmer väl alla om den perfekta solnedgången med den perfekta partnern på en perfekt sandstrand under palmernas sus. Eller?
Drömmarna är viktiga men det gäller nog att leva här och nu - med eller utan sin Elvis! Varför ska det vara så svårt att uppskatta det vi har mer än det vi inte har?
Jag vill leva precis där jag är, men också i min poster - ni vet den där från grekiska övärlden, med kritvita hus, blå fönsterluckor, blågrönt hav och klarblå himmel.

7 december:
Ensam på en sliten parkbänk vid vattnet
Ensam med mina tankar, sliten, blank
Trädet ensamt men starkt, strävar uppåt
Ensam och stark, vart strävar jag?
Vill omslutas av kärlekens varma röda kofta
Vill uppåt, framåt, bort



8 december:
I gånga tiders Sverige och nu främmande kulturer
var runda kvinnor ett vackert ideal
I mogen ålder struntar man i vilket - som tur är -
att dagens skönhet sitter i att vara anorektiskt smal.

9 december:
I EN RÖD OCH SVART FARKOST
skulle jag mer än gärna ta en tur.
Bort från decemberstressen för en stund,
bara känna rörelsefriheten
och vinddraget i ansiktet.



10 december:
Ett darrande finger på den magiska knappen,
kan utlösa hot större än tredje världskriget.
Kika inte in genom hjärtats nyckelhål!
Du skulle bara bli förvånad av det som göms där inne.
Släpp inte ut den kraft som döljs bakom maskeringen
om du inte är beredd att ta ödesdigra konsekvenser.
Låt allt stanna i mörkret, osynligt, enkelt.

11 december:
Sitta fast i en skreva,
kan kännas hopplöst
om ingen ser din längtan.

12 december:
VAD VORE TILLVARON UTAN TRISTESS?
Troligen ännu tristare, eftersom vi inte skulle kunna känna glädje och ha roligt om vi aldrig hade tråkigt.
Tristess kan i ett längre perspektiv övergå i dess motsats – kreativitet, att finna nya vägar ut, hitta lösningar utanför tristessens ramar, rent av se livet med helt nya ögon!


(Samtliga bilder tilhör Cristina Santos och används i min blogg med hennes tillåtelse.)
Fortsättning följer med bilder 13-24.


fredag 16 december 2011

Respekt

Respekt är ett ord med olika innebörd för olika människor. Den positiva tolkningen innebär att vi ser andra människor med en viss aktning och vördnad. Vi värdesätter de egenskaper en annan människa har. Vi kan respektera att någon annan tycker anorlunda, har en annan kultur eller religion osv. Den för mig negativa tolkningen innebär rädsla. För att får "respekt" måste man då hota eller skrämma andra.

I dagens Skrivadventskalender skriver Dag Öhrlund om respekt för skrivandet, ett viktigt ämne! Han skriver bland annat (citat):
  1. "Skrivande är värt precis lika mycket respekt som träning, golf, gitarrkurser eller något annat.
  2. Författande kräver ro, regelbundenhet och hårt arbete.
Om du menar allvar med ditt skrivande måste du förklara för din omgivning hur viktigt det är för dig. Att du behöver regelbunden tid, ro, ett ställe att skriva ostört på. Och inte minst, uppbackning. Att dina nära visar intresse för det du gör på samma sätt som du gör för dem.
Att de stöttar dig när du tvivlar.
Om du trots att du förklarar inte får det stöd och den uppskattning du förtjänar finns det kanske mer än skrivandet att fundera över, när det gäller hur du ska leva. Och med vem."

Jag tror att jag är långt ifrån ensam om att uppleva svårigheter med repekten för skrivandet. Jag har i flera år försökt hitta ett sätt att skriva "på riktigt" men misslyckats hittills. Kortare texter i bloggar, mejl, på facebook eller twitter går bra för de kräver inte full koncentration under så långa tidsrymder. Men vill jag skriva en längre text, utkast till en novell, försöka påbörja den där romanen då blir det knepigare. Har jag suttit längre än en halvtimme "måste" någon av ungarna eller maken prata med mig. och vips är förtrollningen bruten! Sitter jag ännu längre får jag kommentarer om att jag har fastnat vid datorn. Kan jag verkligen inte slita mig ifrån den?! Är det verkligen så viktigt att sitta där och knappa på tangenterna...

Att maken sitter framför TV:n varje kväll och konsumerar stora mängder film och sport är mer okej än att jag använder min tid till tankearbete och skrivande av allehanda slag. Visst är det märkligt. Andra personer, utanför familjen, som vet om att jag skriver och drömmer om att skriva ännu mycket mer, de är väldigt uppmuntrande. Och tur är väl det, att det finns lite stöd i alla fall.

Min dröm är att ha ett eget rum, precis som Virgina Woolf pläderade för en gång. Ett eget rum där jag kan vara ensam med orden, ett rum där jag kan skriva närhelst det behagar mig. Gärna ett trevligt inrett rum och med ett fönster ut mot en vacker plats. Jag skulle också vilja åka iväg en längre tid, bo vid havet och kunna skriva i timmar utan att någon eller något stör flödet.

Under veckan som gått har jag fått två gröna sköna bokpaket! Stor RESPEKT för dem som redan skrivit en eller flera romaner! Jag vann Nathalie Sjögrens bok I nattens mörker. Gå gärna in och gilla hennes fan page på facebook! Från Anna Jörgensdotter kom det två signerade exemplar av hennes romaner Pappa Pralin och Änglarnas syster. Anna gav bort sina böcker. Vilken julklapp till mig själv.

tisdag 13 december 2011

En härlig förebild

Alla behöver vi förebilder oavsett vad det gäller. Barn behöver goda vuxna och ungdomar att lära av. Utövar man en sport har man säkert en förebild inom samma sport. Samma sak inom musikbranschen. Vill man skriva en egen bok är det väldigt bra med duktiga författare som förebilder. Jag har flera förebilder som jag lär mig av genom att läsa deras alster. Sedan finns det några få som delar med sig av sina skrivtips. En författare som är särskilt generös med tips är Kim Kimselius!



Jag besökte hennes blogg redan i maj i år och skrev en liten kommentar. Svaret hittade jag först idag. Så här såg det ut.
Hej! Det måste vara underbart både att få skriva OCH att bli författare! Jag har inte direkt "läst på" om dig, därför undrar jag vad du jobbade med innan du blev författare på heltid. Många är ju journalister, lärare eller bibliotekarier... Drömmer också en dröm men undrar ibland om det blir mer än så! Kram


Kim M. Kimselius sa...


Hej Eva-Marie
Välkommen hit. Ja, det är helt fantastiskt att skriva. Jag skrev min första bok när jag var åtta, men skickade inte in till förlag förrän jag närmade mig 40, fick mitt första manus antaget och debuterade när jag var 43. Under hela mitt liv har jag arbetat med orden i någon form, reklambyrå, tryckeri, etc.
Var inne och kikade på din profil och såg att du bär samma dröm inom dig som jag gjorde en gång. Det gäller att inte ge upp. Kika in på min hemsida www.kimselius.se där kan du läsa mer om mig och mina böcker!
Lycka till med att förverkliga din egen dröm!
Kram Kim
Den 17 september i år var Kim i Kristianstad och signerade sina böcker. Vi pratade lite och dagen efter lade hon in en bild på oss i sin blogg.

Just idag den 12 december har Kim delat med sig av sina råd i Skrivadventskalendern också.
Hon skriver:

" Det ska vara roligt att skriva en bok. För att få glädje i ditt skrivande ska du skriva om sådant du tycker är viktigt, något du brinner för, något som bubblar inom dig och kräver att få komma ut.
Skriv direkt från hjärtat, och låt fantasin flöda. Tänk inte på stavning, grammatik eller att någon ska läsa det du skrivit. Det enda du ska tänka på är att få ur dig din berättelse.
Försök inte kopiera någon annans stil, inte berätta något som någon redan har skrivit. Hitta på något unikt, något som bara du har i ditt huvud. Glöm inte att fånga läsaren direkt med första meningen."

Nog bubblar det både i hjärnan och i hela kroppen alltid, men varför är det så svårt ändå att få historien ur sig?! VILL, vill, vill. Ska, ska, måste.

onsdag 7 december 2011

Den viktiga medskaparen - LÄSAREN

Alla som skriver har kanske inte alltid en tänkt läsare under själva skrivprocessen, men alla som skriver vill nog bli lästa! När man som jag undervisar om skrivande i skolan, betonas vikten av att kunna skriva i olika genrer, i olika situationer och för olika mottagare - alltså är det viktigt att åtminstone ibland fundera över vem man skriver för.

De texter jag skriver (och vill skriva) ska kunna läsas av alla som har lust att göra det. Tror inte jag klarar att skriva för småbarn, men för alla över 12 år. Ibland känner jag att det är en ungdomsbok jag ska skriva, andra gånger är jag säker på att det ska bli en vuxenroman. Vissa dagar tror jag att det måste bli en bok i genren "personlig utveckling", eller varför inte en självbiografisk bok... Den som lever får se.

Bloggar skriver man kanske allra mest för sin egen skull, men man blir väldigt glad när någon annan läser och gillar det som skrivs. Därför blev jag både förvånad och glad när jag idag hittade två kommentarer - ett till vardera inlägg! Tack snälla Ronja och Mezza! Hoppas ni ska följa med mig på skrivarresan. Ni är ovärderliga reskamrater på färden. All respons, all feedback, allt är en viktig del av skrivandet.

Håll ut - snart vågar jag lägga ut några smakprov på texter. Till dess kan man läsa korta texter inspirerade av bilder som presenteras dagligen i Santos Adventskalender i Facebook.

Foto: E-M Olsson 2011-12-06

söndag 4 december 2011

Skrivtips från coachen!

Jag har hittat en duktig skrivcoach som verkligen sprudlar av idéer kring skrivandet. Hon heter Ann Ljungberg och man kan hitta henne på flera ställen i cyberrymden. Hennes hemsida hittar du här. Vill man ha dagliga utmaningar finns det en blogg med namnet Skrivpuffar som Ann också står bakom. Givetvis kan man följa henne på Facebook och Twitter.

Nu fram till jul kan man följa en alldeles speciell Skrivadventskalender. Ann ger nya skrivtips varje dag och det finns tävlingar där man kan vinna olika priser som givetvis har med skrivande att göra. Hittills har det handlat om att skriva fyndiga julklappsrim, nytänkande metaforer och att skriva listor!

Jag citerar:
"Har du svårt att komma på vad du ska fylla din bok med? Ett tips är att spåna fram 10-listor - till exempel 10 olika drivkrafter hos en karaktär, 10 olika dramatiska vändpunkter, 10 olika boktitlar, 10 olika miljöer, 10 olika hinder, 10 olika inledningsmeningar, 10 olika hemligheter som din huvudperson ruvar på ..."  (Lucka 3 i Skrivadventskalendern)

Jag tyckte det var en väldigt rolig och bra idé! Hur skulle mina 10-listor se ut måntro? Har funderat över 10 möjliga boktitlar. Vilken bok skulle DU vilja läsa?

En doft av livet 

Mer värd än guld 

På lekfullt allvar 

Livet- en beroendeframkallande drog

Sju själsfränder – en cirkel av kvinnor
Mellan sittvagn och rullatorvardagsreflektioner i medelåldern 

Mitt liv som lärare  

Den jag verkligen ville vara 

Vändkors (vägskäl) 

Vägen till mig själv


Foto: E-M Olsson 2011

fredag 2 december 2011

Att skriva är att leva!

Som så många andra har jag länge drömt om att skriva - på riktigt (vad det nu innebär). Det sägs att var tredje svensk vill skriva en bok! Det måste innebära skrivandet som sysselsättning/verksamhet/terapi är väldigt viktigt för oss människor.
Jag har nog alltid skrivit; uppsatser i skolan, dagbok hemma. Skrev faktiskt en deckare i 7:an! Vilken klok lärare som lät mig och andra barn fantisera vilt - och SKRIVA.

Under mina gymnasieår hade jag förmånen att ha en svensklärare som själv var författare. Hon hette Elisabeth Kågerman och skrev flera deckare, två under den tid jag hade henne som lärare. Men det talade hon aldrig om i undervisningen.... några utspelas i skolmiljö dessutom. Känner inte att jag har något att tillföra deckargenren, som ju domineras av kvinnliga författare. Däremot skulle skolmiljön kunna vara en möjlig plats att skildra i exempelvis en ungdomsroman.

Efter skoltiden blev det universitetsstudier och en del dikter knackades ner på en reseskrivmaskin. I övrigt blev det många brev (handskrivna) och periodvis dagböcker. Under alla mina resor skrev jag resedagböcker och när jag väntade barn första gången blev det en utförlig dagbok om det. Det blev också en hel del högskoleuppsatser under det gångna årtiondet.

När jag skaffade dator  och internet blev det plötsligt lättare och roligare att skriva igen! Jag startade min första blogg 2007 i samband med en längre sjukskrivning för utbrändhet. Skrev samtidigt (enbart för mig själv) ganska mycket om sjukdomen och hur jag kämpade mig tillbaka till ett positivare liv.

För att bli bättre på att skriva har jag gått skrivkurser på högskolan och skrivit både på svenska och engelska med gott resultat. Nu 2011 har jag anlitat en skrivcoach och på allvar börjat den långa vägen till boken. Jag har även upptäckt fördelarna med Facebook och Twitter - att skriva kort men ofta.

Min ambition är att skapa inlägg flera gånger per vecka och att länka till allt som kan vara av intresse för alla andra som älskar att SKRIVA!